Mina änglar
Sindie lämnade sin flock & mig den 22/9 2011...
Hon blev 13 år & 8 månader
TACK underbaraste Sindie för alla år vi fick tillsammans
Du var din "mattes" allra bästa, härligaste tjej...
Nu är du våran Ängel....
Regnr: S17622/98
E: AUST&NZCH NORD&DKUCH INTUCH NORDV-97 Riabel Son of A Gun
U: Honeybrook All I Want Is You
Färg: TRF
Mkh: 32.5 cm
Vikt: 6 kg vid 12 års ålder
Ögon: UA
Meriter:
SBK;
Lydnad Lp 1 & Lp 2.
Hopp klass 2
Agility klass 3.
Årets Lydnadssheltie i klass 1, SSSK 2000.
SHK;
Lydnad Brons, silver & guld dvs 3 godkända i klass 1, 2 & 3.
Lydnadschampion! VINNARE i Landskampen i lydnad i Norge både individuellt & i lag 2002! Utställning, 1 HP & cert för Tim Taylor
Årets agilityhund
Årets aktivitetsmästare
Årets Rookie
Hopp & agility klass 3.
Sindie hämtade jag vid 8 veckors ålder från "min" uppfödare Lena på Kennel Honeybrook. Lena hade efter mkt övertalning helt övertygat mig om att jag skulle ha en tik på foder. Hade ju 2 hanar hemma...Namnet jag redan bestämt att min första tik skulle heta var Jessie, det fick hon heta i ca 1 månad, men det gick inte det var alldeles för lika Jeffi. Så jag fick byta till Sindie. Fösta tiden hemma så var hon bara fokuserad på killarna ngt som jag tyckte var tråkigt. Det var liksom bara dom som gällde. Mig hade hon inget intresse av, hade många funderingar kring detta. Men som tur var ändrades det & hon blev verkligen mattes lilla tjej för hela slanten:) Att träna henne var så himla kul, hon gjorde nämligen allt för godis! Vilket jag tog tillvara. Hon gjorde allt utan godis men bara 1 gg inte 2 gg...Med henne var jag väldigt aktiv både med lydnad, agility, viltspår samt sök.
Sindie var en helt underbar hund att jobba med, men bara på hennes villkor...Råkade jag höja rösten, tittade hon på mig &....lämnade planen. Då ville hon inte vara med. Det lärde jag mig mycket på. Hon gjorde verkligen ALLT & gillade verkligen att jobba för sitt godis, för det vara bara godis som dög som belöning, helst ngt extra smaskigt typ köttbullar:) Mmmm Sindie var verkligen min drömhund alla kategorier!!! I söket var hon en liten racer:) Tyvärr visade det sig ju att Jeffi hade PRA & då fick ju Sindie avelsförbud, hennes mamma var ju Jeffis syster. Så där försvann alla planer på att använda henne i avel...Till min lycka så hade Sindie UA på ögonen, har ju ögonlyst henne ett flertal gånger (varannat år under hennes aktiva period) . Däremot visade det sig att hon har ett mkt kraftigt blåsljud på hjärtat, ngt som inte direkt har påverkat henne. Hon hade även tidigare inåtvända hårstrån i ögonen. Dom lasades bort under 3 tillfällen, så efter det hade hon inga problem med det. Hösten 2007 opererades hon för akut livmoderinflamation.
Dom sista åren levde hon ett lugnt liv på landet hos mina"föräldrar", djupt Älskad av oss alla...
Den 22/9 2011 fick hon en hjärnblödning som gjorde att jag beslutade att hon skulle få somna in...
Sindie är djupt saknad av sin flock & av oss 2benta...
Sindie var min allra underbaraste, ljuvligaste sheltietjej...nu är hon min Ängel
Min Ängel Apollo
Apollon Von Ikaros "APOLLO"
Ras: Jack Russel terrier
Född: 1991-03-29 Död: 2003-09-12
Färg: TRF, släthårig
Mkh: 28,5 cm
Min allra första egna hund:) Hade flyttat hemifrån & tankar på egen hund eller katt hade börjat dyka upp...Så ringde en kompis & frågade om jag var intresserad av en JRT kille? När, var hur? Ja han är i stan i morgon du kan väl testa & funkar det inte så...Hmm snabbt beslut OK då! Det fick bli den hon först ville bli av med, jösses igentligen att köpa sin första hund på dom orden. Men in i min liv kom världens bästa, nämligen Apollo! Han var bara helt underbar....Med honom testade jag allt & han var med på allt. Han var verkligen ett enegiknippe, men bara intresserad av sin matte:) Han kunde gå lös året om för han var inte ett dugg intresserad av vilt. Nä han höll sig helst nära mig. Han var alltid med i stallet & ofta även med på ridturerna. Han fick sitta i knät utmed vägen & sedan fick han springa brevid. Gick många kurser med honom bla lydnad, vi tog oss upp i klass 1 men lydnad var inte ngt för honom. Nä han ville helst ligga under täcket i sängen...Men på den tiden var man tvungen att gå lydnad för att få börja på agilityn. När vi äntligen fick börja ville jag efter varje träning sluta:( Jösses vad han frestade på mitt tålamod, men jag gav inte upp nä vi kom till varje träningstillfälle. Efter mkt slit så började vi tävla i agility, många diskningar blev det men även en del framgångar. Provade även på Russel Race, snabb var han men han hade full koll på mig. Stod inte jag i målet stannade han mitt i racet & spanade efter mig. Var jag kvar vid starboxen vände han & sprang till mig. Det hade många roligt åt...Ja han var verkligen min försökshund & nu i efterhand så vet jag att mkt kunde gjorts dvs tränats så mkt annorlunda. Men då lyssnade man ju helt på den instruktör man gick för & som tur var så har ju inlärningsteorierna gått framåt. Man lär sig ngt med varje hund & fulllärd blir man ju som tur var aldrig. Tyvärr så fick han diskbråck & efter det så kunde han ju inte gå med på några långa promisar inte heller vara den så väldigt aktiva hund han varit hela sitt liv. Så vid 7 års ålder fick han flytta ut på landet till mina "föräldrar" Självklart kom han hem då & då....Han somnade in i sin favvobädd på landet den . Sedan blev han min Ängla hund på riktigt.
Min Ängel Jeffi
Lp 1 Honeybrook The Trill off it All "JEFFI"
Ras: Shetland Sheepdog
Född: 1995-02-28 Död: 2002-12-10
Färg: Blm
Mkh: 35 cm
Jeffi, min första sheltie. Eftersom att Apollo inte var så intressarad av att jobba så ville jag ha en mer aktiv hund & då förr valet på sheltie. Efter min ridolycka då jag var tvungen att sluta rida ville jag ha en blå hane & det var på en gång. Det var vid tillfället bara en kennel som hade en kull med blå hanar & det var Lena på Kennel Honeybrook. Men hon var lite tveksam då hon hörde att jag hade en JRT?! Men efter att ha träffat Apollo var det klart & så flyttade Jeffi hem. Apollo såg inte honom på 2 veckor med sedan blev dom bästisar. Jeffi var en ganska behaglig kille som inte ville göra stort väsen av sig. När han var 10 månader föll han ihop. Illfart till djursjukhuset för koll. Men dom hittade ingenting, alla prover var jättefina. Ändå kunde han inte gå, äta eller pinka?! Det blev många undersökningar & väldigt mkt jobb att få honom frisk. Just när man todde att faran var över kolapsade han igen....Det var bara att börja om, minst 50 vätskesprutor/dag, vända på honom så att han inte skulle få liggsår, till veterinären varje dag för att tömma honom på pink. Men det var bara att kämpa på. Men trots att flera veterinärer kollade honom fick jag aldrig riktigt reda på vad det var. Men efter nästan 1 år blev han friskförklarad. Vilken lättnad! Både för honnom & mig. Började så smått jobba upp honom. Även med honom jobbade jag med det mesta men med fokus på lydnad & agility. Han var mer arbetsvillig & med honom kom även lydnaden att bli kul. Tävlade en del & det slutade med Lp1 på SBK. Även på SHK tävlade jag en del. Men det var agilityhund han skulle bli var det tänkt. I början gick det bra, han var lättlärd & tyckte att det var kul. Men efter ett tag märkte jag att han var väldigt ojämn, i bland gick han kanon & i bland så bara virrade han omkring?! Det var ju ngt frustrerande så efter att ha åkt till Karlstad för att tävla i 3 dagar & diska oss i klasser alla la jag av med agilityn. Gick då & ögonlyste honom & han fick då diagnosen PRA & katarakt. Då föll hela världen ner...Han skulle alltså bli blind:( Återigen var det bara att bita ihop...När han sedan blev helt blind blev han också rädd för smällare av alla slag. Han var ju en hund som aldrig gick i koppel så bara att alltid behöva sätta på honom koppel var jobbigt, han tycket inte om det. Han ville ju gå lös, men det gick inte...Även fast att jag inte möblerade om hemma så sprang han in i det mesta. När jag vaknade på natten & han hade förvirrat sig in under sängen & var helt "bort" dvs fradgan rann & han bara snurrade runt ja då tog jag det svåra beslutet att ta bort honom. Han fick somna in den 10 december 2002. Han blev då min Änglahund.
Vad fint skrivit om dina änglahundar. Att bästa vännen blir blind är nog det värsta som kan hända, uppleva hundens rädsla för ljud och se den gå in i möbler osv. måste kännas svårt. Men båda dina änglahundar gav du ett fint liv åt dom hade en matte som är en verklig djurvän och gav dom ett rikt hundliv.
Tack för dina ord trots att mitt svar kom lite väl långt efter...:) Kram på dig & njut av dina härliga hundar!!!
