Mina änglar
Apollon Von Ikaros "APOLLO"
Ras: Jack Russel terrier
Född: 1991-03-29 Död:
Färg: TRF, släthårig
Mkh: 28,5 cm
Min allra första egna hund:) Hade flyttat hemifrån & tankar på egen hund eller katt hade börjat dyka upp...Så ringde en kompis & frågade om jag var intresserad av en JRT kille? När, var hur? Ja han är i stan i morgon du kan väl testa & funkar det inte så...Hmm snabbt beslut OK då! Det fick bli den hon först ville bli av med, jösses igentligen att köpa sin första hund på dom orden. Men in i min liv kom världens bästa, nämligen Apollo! Han var bara helt underbar....Med honom testade jag allt & han var med på allt. Han var verkligen ett enegiknippe, men bara intresserad av sin matte:) Han kunde gå lös året om för han var inte ett dugg intresserad av vilt. Nä han höll sig helst nära mig. Han var alltid med i stallet & ofta även med på ridturerna. Han fick sitta i knät utmed vägen & sedan fick han springa brevid. Gick många kurser med honom bla lydnad, vi tog oss upp i klass 1 men lydnad var inte ngt för honom. Nä han ville helst ligga under täcket i sängen...Men på den tiden var man tvungen att gå lydnad för att få börja på agilityn. När vi äntligen fick börja ville jag efter varje träning sluta:( Jösses vad han frestade på mitt tålamod, men jag gav inte upp nä vi kom till varje träningstillfälle. Efter mkt slit så började vi tävla i agility, många diskningar blev det men även en del framgångar. Provade även på Russel Race, snabb var han men han hade full koll på mig. Stod inte jag i målet stannade han mitt i racet & spanade efter mig. Var jag kvar vid starboxen vände han & sprang till mig. Det hade många roligt åt...Ja han var verkligen min försökshund & nu i efterhand så vet jag att mkt kunde gjorts dvs tränats så mkt annorlunda. Men då lyssnade man ju helt på den instruktör man gick för & som tur var så har ju inlärningsteorierna gått framåt. Man lär sig ngt med varje hund & fulllärd blir man ju som tur var aldrig. Tyvärr så fick han diskbråck & efter det så kunde han ju inte gå med på några långa promisar inte heller vara den så väldigt aktiva hund han varit hela sitt liv. Så vid 7 års ålder fick han flytta ut på landet till mina "föräldrar" Självklart kom han hem då & då....Han somnade in i sin favvobädd på landet den . Sedan blev han min Ängla hund på riktigt.
Lp 1 Honeybrook The Trill off it All "JEFFI"
Ras: Shetland Sheepdog
Född: 1995-02-28 Död: 2002-12-10
Färg: Blm
Mkh: 35 cm
Jeffi, min första sheltie. Eftersom att Apollo inte var så intressarad av att jobba så ville jag ha en mer aktiv hund & då förr valet på sheltie. Efter min ridolycka då jag var tvungen att sluta rida ville jag ha en blå hane & det var på en gång. Det var vid tillfället bara en kennel som hade en kull med blå hanar & det var Lena på Kennel Honeybrook. Men hon var lite tveksam då hon hörde att jag hade en JRT?! Men efter att ha träffat Apollo var det klart & så flyttade Jeffi hem. Apollo såg inte honom på 2 veckor med sedan blev dom bästisar. Jeffi var en ganska behaglig kille som inte ville göra stort väsen av sig. När han var 10 månader föll han ihop. Illfart till djursjukhuset för koll. Men dom hittade ingenting, alla prover var jättefina. Ändå kunde han inte gå, äta eller pinka?! Det blev många undersökningar & väldigt mkt jobb att få honom frisk. Just när man todde att faran var över kolapsade han igen....Det var bara att börja om, minst 50 vätskesprutor/dag, vända på honom så att han inte skulle få liggsår, till veterinären varje dag för att tömma honom på pink. Men det var bara att kämpa på. Men trots att flera veterinärer kollade honom fick jag aldrig riktigt reda på vad det var. Men efter nästan 1 år blev han friskförklarad. Vilken lättnad! Både för honnom & mig. Började så smått jobba upp honom. Även med honom jobbade jag med det mesta men med fokus på lydnad & agility. Han var mer arbetsvillig & med honom kom även lydnaden att bli kul. Tävlade en del & det slutade med Lp1 på SBK. Även på SHK tävlade jag en del. Men det var agilityhund han skulle bli var det tänkt. I början gick det bra, han var lättlärd & tyckte att det var kul. Men efter ett tag märkte jag att han var väldigt ojämn, i bland gick han kanon & i bland så bara virrade han omkring?! Det var ju ngt frustrerande så efter att ha åkt till Karlstad för att tävla i 3 dagar & diska oss i klasser alla la jag av med agilityn. Gick då & ögonlyste honom & han fick då diagnosen PRA & katarakt. Då föll hela världen ner...Han skulle alltså bli blind:( Återigen var det bara att bita ihop...När han sedan blev helt blind blev han också rädd för smällare av alla slag. Han var ju en hund som aldrig gick i koppel så bara att alltid behöva sätta på honom koppel var jobbigt, han tycket inte om det. Han ville ju gå lös, men det gick inte...Även fast att jag inte möblerade om hemma så sprang han in i det mesta. När jag vaknade på natten & han hade förvirrat sig in under sängen & var helt "bort" dvs fradgan rann & han bara snurrade runt ja då tog jag det svåra beslutet att ta bort honom. Han fick somna in den 10 december 2002. Han blev då min Änglahund.
